Oj vad tiden har runnit iväg...men nu är jag tillbaka;o)

Vad hände då med "världens sötaste scout"? Jo hon fick hemlängtan och Anders fick hämta henne mitt i natten, när han kom dit så hittade han dessutom inte campingen så han fick sova i bilen. Som tur var så hade jag skickat med honom en sovsäck ifall att. Jag hade även ordnat ett boende i Virserum. Nåväl, när han fann Lovisa på morgonkvisten så åt han gröt vid lägerelden och byggde katapulter m.m. Allt verkade frid och fröjd. Själv låg jag magsjuk efter en dålig sallad från Forum ( de har tyvärr bytt personal och ägare, det märks!!!)
På kvällen så fick hon hemlängtan igen efter -m-i-g! Ringde och grät, så den gode och snälle fadern fick köra hem mitt i natten. Hon kom hem kvart i två på morgonen och var alldeles ynklig och sov i min säng, dte har inte hänt sen hon var fyra fem år gammal. Ett snörpligt slut på lägervistelsen. Men om Anders blir scoutledare så blir det nog bättre, han trivdes som fisken i vattnet.

Vi har gjort så mycket kul att jag nästan har glömt allt? Vi var på Blatte de luxe galan i kungsan söndagen den 30 juli, det var kul och annorlunda! Och återigen ni som lever med en man/kvinna från en annan kultur låt barnen lära sig er partners modersmål, det är så berikande både språkligt och kulturellt.

Apropå kultur så var Ayten och hennes barn här och hälsade på. Vi åt gott och snackade bland annat om hur snabbt man begraver sina anhöriga i muslimska länder. Jag har fått lära mig att det beror på att man anser att själen inte får ro förrän den blir begravd, samt av praktiska skäl förr i världen när det var svårt att hantera liken. I lördags så åkte Ayten hem, hon var så glad att få komma hem till sin man och sitt hus och barnens kompisar. Vilket jag kan förstå, 1 månad i kappsäck med två 7 åringar utan kompisar, det tär även på den bäste. Idag så slängde jag iväg ett sms och frågade om hon "njöt av hemmets lugna vrå", det visade sig vara helt fel fråga. Hennes svärmor dog i går dvs söndagen ( hon hann vara hemma en kväll) hastigt vad jag förstod. Idag stod Ayten i Ankara i svärmoderns kök och kom inte ut därifrån pga av alla besökare som ska ha mat och kaffe, te. Imorgon är begravningen, snabba ryck. Det var lite märkligt att vi hade diskuterat muslimska begravningar bara 4-5 dagar innan och sen så kommer hon hem till en sådan?! Men jag kan tycka att det finns en charm i det hela att alla faktiskt släpper det de har för händerna och sörjer tillsammans, i Sverige vågar ju folk i bland inte ens beklaga sorgen för de är så rädda att trampa någon på tårna. Som sagt det finns mycket att lära av varandras kulturer.

Fast ibland så skyller man tråkiga saker på kultur i stället för på människans psyke som faktiskt har en stor del i människors beteenden. När jag , Lovisa och isak var i Sickla häromdagen såg vi en invandrarfamilj, typ från Iran, Irak eller Turkiet. En mycket proper och välklädd, antagligen välutbildad familj. Pappan var gråhårig och runt 50 år, de hade 6 barn med sig. Helt plötsligt så börjar ett av barnen en 6-årig pojke tjata något om en bil ( araba) och vips så slår pappan honom med en öppen handflata rakt över ansiktet. Det var så otroligt tråkigt att se, framför allt för att familjen var för "perfekt" och för att de var invandrare. Jag skulle skylla på mannens psyke och inte på hans hemlands ursprung. Men to m Isak som tyvärr såg detta sa: Pappan var DUM, så där får man inte göra. Så det pratade vi länge om att man får ALDRIG slå!!! Skönt att min 4 åring är så klok och tyvärr medveten om att det var fel att slå. Jag blev så paff så jag sa ingenting, tyvärr!!!

Imorse kom Gunnar hem från legoland, han var så slutkörd att han spydde stackarn. Han fick vara hemma och vila, Lovisa "lekte" med Klara och Isak fick börja på förskolan. Han var så nöjd med att få LEKA med sina små kompisar:o)

Efter lunch så åkte jag och Gunnar till stranden, så fick han bada med Lovisa och Klara.


Nu ska jag hämta Gunnar hos André!

heta pussar i sommarvärmen ;o) @nette